Det tog mig 13 år att komma dit. Först var jag inte redo, sedan var barnen små, jobbet tog mycket av min tid. Jag började åka till andra integralyogacenter och ashram för utbildningar, retreater och djupdykningar inom yogan och dess filosofi runtom i världen, men inte dit. När jag väl började landa i min önskan att åka, när jag väl bestämde mig och bokade allt, så kom Covid. Allt ställdes in.

Just då höjdes tonen i diskussionerna om anklagelserna mot Swami Satchidananda. Det hade viskats om dem tidigare, många år tidigare, men få viskningar hade nått mig. Nu hördes de högljutt. Det var liknande anklagelser som för många yogalinjer med grundare från Indien som kom till väst under 60–70-talet.

Swami Satchidananda är Integralyogas grundare. Han var en visionär, en karismatisk man väl grundad i allt han lärde ut. Läran, som består av yogans tusenåriga historia, presenteras här med ett holistiskt perspektiv på kropp, människa, sinne, alla religioners förenande och ett förhållningssätt till omvärlden. När man är swami är man munk, man har avgett löfte om bland annat ett liv i celibat. Nu vittnade kvinnor om att de haft sexuella relationer med honom. Kvinnor som var hans elever. Han bröt då inte bara mot sitt celibatlöfte utan också mot etiska principer om att inte ha en relation med sina elever.

Kvinnorna berättade öppet om dessa relationer. Styrelsen för Integralyoga menade att det inte var möjligt och ville inte medge något. Swami Satchidananda dog 2002 så hans röst kunde inte höras.

Detta har naturligtvis varit en diskussion inom hela Integralyogas sangha, community. Den delar gemenskapen i två läger – de som tror på kvinnorna och de som inte tror på kvinnorna. Bland de som tror på kvinnorna har många redan lämnat Integralyoga, medan andra valt att stanna kvar.

För mig har det aldrig varit någon tvekan om att det kvinnorna säger är sant. Jag känner varken kvinnorna eller Swami Satchidananda, men det finns all anledning att tro på dem. Men måste jag lämna Integralyoga för det? För att Swami Satchidananda bröt sina löften, för att styrelsen inte tror som jag? Det har jag grubblat på och diskuterat med min omgivning.

Läran som Integralyoga står för är kraftfull, tusenårig och den har förändrat mitt liv. Den står jag för. Vad är rätt för mig? Vad kan jag stå för? Jag har varit i val och kval i flera år, men i våras landade det i mig.

När man är del av ett sammanhang, del av en community, hur fin den än är, hur mycket man än strävar mot samma mål, så tycker man olika i vissa frågor. Skulle jag lämna Integralyoga och gå in i en annan yogalinje eller starta något nytt, så kommer det alltid att finnas meningsskiljaktigheter.

Integralyogans lära är stark. Den står jag för. Den vill jag fortsätta leva efter. Oavsett vad enskilda människor gör, gjort eller tänker. Jag kommer fortsätta respektera de som tänker olika men jag kommer stå upp för de kvinnor som vill bli trodda, och stå upp för att jag tycker att styrelsen tagit fel väg i denna situation. Men jag kommer inte lämna Integralyoga. Jag kommer vara kvar, vara lika innerligt engagerad och verka för att organisationen fungerar lika bra som läran. Swami Satchidananda har varit oerhört betydelsefull i att sprida läran till mina lärare, som i sin tur kunnat sprida den till mig. Jag kommer fortsätta respektera honom för det. Men för mig står läran i centrum, inte han.

Därför valde jag att just i år ta mig till Yogaville, huvudashramet för Integralyoga, en vacker plats mitt i gröna skogar i Virginia. Det var så vackert, naturen och platsen så mycket vackrare än jag föreställt mig. Det var fint att meditera och göra yoga tillsammans varje morgon och kväll, att äta god vegetarisk mat tillsammans, att möta människorna, att vara helt närvarande.

Jag kände vinden mot huden. Jag kände solen, skogen. Jag kände energin. Det var vackert och jag var fullständigt närvarande dessa dagar. Fullständigt närvarande.

Visst kunde jag se problem, visst kunde jag se meningsskiljaktigheter, men så är det när människor lever tillsammans. Det tog mig 13 år att komma dit – och kanske var det just nu, med allt jag bär och allt jag vet, som det var meningen att jag skulle åka först nu.