Tänk om vi kunde vila innan vi behöver det – innan vi behöver kraftfull återhämtning, innan vi kraschlandar i soffan. Tänk om vilan kunde bli en del av vardagen, precis som kaffet på morgonen eller tandborstningen på kvällen.

Vad gör det så svårt att lägga sig ner utan mobil eller bok?

Kanske tillåter vi oss inte. Kanske är det känslan av att vi först ska bara göra färdigt. Att vi ska vara förtjänta av vilan.

Men blir vi någonsin färdiga?

Maten ska handlas, lagas, diskas. Tvätten tvättas. Barn ska läggas. Några mail till.

Vi blir ju aldrig färdiga. Om vi väntar med vilan blir det till slut inget annat än en kraschlandning.

Det var när jag läste Tomas Sjödins bok Det händer när du vilar som flera lampor tändes i mig. Han skriver att vi har skapat en värld som aldrig vilar, att vila är något helt annat än baksmälla efter överkonsumtion av arbete och aktiviteter.

Vila har inte kommit naturligt till mig.

Jag har fått öva på den, genom yogans Yoga Nidra och ren erfarenhet av vad som händer när man inte vilar och bara fortsätter.

Min man har en naturlig förmåga att prioritera vila. Det gjorde mig galen de första 20 åren.

Jag ’skulle bara…’. Han tyckte det kunde vänta.

Jag fortsatte med ’ska bara’ och blev ännu tröttare och surare.

Tills jag kraschlandade, och han undrade varför jag var tvungen att göra allt.

Ytterst provocerande för mig – det gjorde mig om möjligt ännu surare, för jag ’skulle bara… en sak till’.

Tomas skriver ”Att vila är att släppa taget.”

Jag önskar att jag hade lärt mig det mycket tidigare.

De stora religionerna förespråkar alla vila i någon form, även om ordet och uttrycket varierar. Vila ses inte bara som fysisk återhämtning, utan som något andligt, existentiellt och heligt. Vilan är nödvändig för att människan ska vara hel.

Den kan ta olika form eller ha olika syfte, att komma i kontakt med det heliga genom bön, att hitta en inre vila, en balans mellan vila och handling, en stillhet i sinnet – en inre frid.

Vila kan ses som en påminnelse om att livet inte bara handlar om att göra, att prestera.

En påminnelse vi är många som behöver.

För vad är det som händer när vi vilar?

Just då, när vi inte försöker prestera, är det kroppens parasympatiska nervsystem som aktiveras. Hjärt­rytmen saktar ner, blodtrycket sjunker, andningen blir lugnare, musklerna slappnar av och matsmältningen förbättras.

Hormonbalansen återställs genom att stresshormoner som kortisol och adrenalin minskar, och med det ökar oxytocin – hormonet som skapar ro, trygghet och samhörighet.

Celler förnyas, sår och inflammationer läker snabbare och immunförsvaret byggs upp och aktiveras.

När vi vilar gör kroppen det arbete som gör livet möjligt.

Men vi är så mycket mer än en kropp.

Vad händer när vi inte stimulerar hjärnan, när vi låter den vila?

Ibland kan vi bli medvetna om hur mycket våra tankar snurrar, hur mycket som pågår där inne. Det kan kännas obehagligt, ibland skrämmande. Skönare att plocka upp mobilen och scrolla än att känna det.

Men om vi vågar stanna kvar utan stimulering, så sorteras och integreras minnet, och plötsligt kommer lösningar på problem vi gått och burit på.

Ibland är det just där, i vilan, som kreativiteten börjar, där nya tankar och idéer tar form, tar plats, skapas. Det tillståndet kan vara härligt, behagligt och riktigt roligt.

Tomas skriver ”Vilan är inte sista sucken av utmattning, men en öppning för nya begynnelser.”

Vila ger oss också mental klarhet.

När vi stannar upp hinner vi känna, reflektera och släppa.

Därför kan vila ibland upplevas som emotionellt stark, den öppnar ett utrymme där både stillhet och känslor får komma fram.

Tomas skriver ”För det är precis där vilan döljer sin djupaste hemlighet: där krafter tar slut väntar andra på att ta vid.”

Vad är vila?

När händer och fötter får vila, skriver Tomas.

När vi slutar stimulera hjärnan, lägger jag till.

Vilan är inte frånvaro av aktivitet – det är själva förutsättningen för allt liv.

När jag ser min man vila så blir jag inte längre provocerad.

Det blir snarare en påminnelse till mig att släppa det jag håller i.

Att det är bra som det är.

Att jag också kan vila.

 

Vi är alla värda vår vila.

Jag vill vila oftare.

Bara för att det gör mig gott.

Bara för att.

Jag ska öva på det.