Om du planterat ett träd; sett ut en vacker plats där trädet kan trivas, grävt en stor grop och satt i roten, lagt i jordförbättring, gödsel och vattnat, så vet du att du inte kommer se att trädet växt dagen efter. Om du sätter dig och tittar på trädet i flera timmar, så kommer du inte se trädet växa. Trädet växer långsamt. Trädet rotar sig neråt, lägger kraft på roten, för att därefter kunna växa i stam och krona. Trädet tar sin tid. Livet är långt. Trädet kan leva i många hundra år. Om du tittar på trädet du planterat efter ett år eller två, eller tre, så ser du att det vuxit, lite i alla fall. Men det är inte förrän stormen kommer som du ser att trädet är starkt och stabilt, att det rotat sig väl och är kraftfullt. Efter stormen står trädet kvar, väl rotat, möjligen ruskades kronan om och blad blåstes bort. Omgivningen runt trädet du planterat är viktig för trädets tillväxt och överlevnad. Träden och buskarna skyddar, stöttar, befruktar och ger näring till ditt träd. De kan också ta näring av ditt träd, eller hitta en symbios som de båda mår bra av.

Precis så är det med yogan, meditationen eller andra sätt att lyssna in på sig själv. När man väl hittat platsen, grävt gropen, planterat sitt kunskapsträd, sina insikter, och vattnat, så behöver man tålamod och disciplin. Tålamod och disciplin att fortsätta dag efter dag även om man inte direkt ser hur man växer. Det är oftast inte förrän man tittar tillbaka efter ett, två eller flera år som man ser skillnaden. Skillnaden på hur man mår, hur man är mot sig själv och andra. Det är när stormen kommer, krisen, som skulle fällt en för några år sedan, som man märker skillnaden. Man står upp, kanske ruskade det till ordentligt i kronan, några blad blåstes av, men både rot och stam står stadigt i jorden. Då har man vuxit som person. Då är man mer stabil, kanske även visare och mer lyhörd.

På den växande resan, så finns många hinder för att fortsätta öva sin yoga, meditation eller andra inlyssnande verktyg och metoder. Tålamod och disciplin. Då är omgivningen viktig. Dessa hinder blir mindre, kanske färre, om man omger sig med människor som stöttar en. Människor som skyddar, stöttar, befruktar och ger näring. Dessa människor kan också ta av din näring, men ofta kan man hitta en bra jämvikt, en symbios, där båda kan växa.

Kan du se tillbaka på din resa, vad var första fröet till utveckling och vad gjorde du för att det skulle växa? Kan du se skiftena i hur du hanterar ditt liv och dess större och mindre stormar? Vem fanns runt dig på din tillväxt?