Att öva och släppa taget – när yogan blir livet

Yoga­sutrorna 1:12–1:15

Yoga handlar inte om perfektion, även om man kan tro det när man ser alla bilder på perfekta människor i perfekta positioner. Yoga handlar inte om dessa positioner, utan snarare en mjuk, slingrande väg tillbaka till oss själva. I Yoga­sutrorna 1:12–1:15 beskriver Patañjali hur vi ska nå syftet med yogan – ett inre lugn. Det är två delar; Abhyāsa som betyder att öva, och Vairāgya som fritt översatt betyder att släppa taget.

Abhyāsa handlar om att öva. Öva på närvaro, om och om igen, en regelbunden, stadig rörelse mot stillhet. Öva och öva. Hela livet blir en övning. Här handlar det inte om perfekta positioner eller hur ofta vi yogar på mattan. Det blir mer subtilt, som en riktning till vårt inre.

Abhyāsa kan vara:

…att andas med närvaro innan du svarar på ett mejl

…att varje dag påminna dig om att återvända till kroppen, lyssna inåt

…att röra dig även när motivationen är låg

…eller att i ett jobbigt samtal välja att vara närvarande istället för att fly

Övning är alltså allt vi gör för att hjälpa sinnet att bli lite klarare, lite mer närvarande. Men om vi bara tränar, utan att släppa taget, riskerar övningen att bli ännu en prestation. Här kommer den andra delen in – Vairāgya.

Vairāgya är att släppa taget om våra tankar, om oss själva och omvärlden. Det är att inte fastna i hur vi tycker att vi borde vara, hur andra ska bete sig, eller vilka känslor vi tror att vi “får” eller “inte får” ha.

Vairāgya kan vara:

…att inte haka fast i en kommentar någon sagt, utan låta den rinna av

…att känna en stark känsla (glädje, irritation, ledsamhet) och låta den röra sig igenom istället för att definiera resten av din dag

…att lägga märke till behovet av att prestera – och medvetet mjukna

…att inte fastna i en roll: “jag är alltid den som …”

Det är som att möta livet med öppenhet, att uppleva, men inte klamra sig fast. Känn det du känner, dröm, älska, satsa på dig själv, men gör inte dina känslor, dina drömmar eller dina resultat till din identitet. Hitta din grund någon annanstans — i stillheten, i andetaget, i dig själv.

När vi gör det — när vi lämnar behovet av att kontrollera — öppnar sig en sorts frihet. En inre frihet som inte beror på saker, prestationer, yttre omständigheter. Friheten är redan här.

Abhyāsa ger oss riktning, styrka, närvaro.

Vairāgya ger oss mjukhet, frihet, ro.

När dessa delar samverkar – öva och släppa taget – så kan det bli magi.

Det är som att ta ett steg och sedan andas ut.

Som att engagera sig – och sedan släppa taget om resultatet.

Som att göra sitt bästa – och sedan låta livet spela sin roll.

I vår värld mäter vi oss själva i prestationer, vad vi äger och vad vi gör. Det är här dessa sutror blir en påminnelse om att verklig förändring inte handlar om att göra mer, utan om att göra med mer lätthet.

Det vi söker kommer inte av mer kontroll, utan av mer närvaro.

Och att friheten vi längtar efter kan komma från vår förmåga att låta saker vara.

 

Det är i den balansen — att göra och att släppa — som yogan blir livet.