I en tid där ljud och intryck aldrig tar slut, har tystnaden blivit sällsynt. Tystnad är ovanligt. Vissa njuter av tystnad, andra flyr den. Jag kan både njuta av den och fly den, helt beroende på mitt tillstånd. Tystnad handlar inte bara om avsaknaden av ljud – utan om en inre plats där tankar kan landa och känslor kan få utrymme.

I Ulrika Norbergs bok ’Tystnad’ lyfter hon detta. Hon beskriver tystnaden som en plats där vi kan återknyta till oss själva. Hon skriver:

”I tystnaden hittar vi svaren på de frågor vi inte visste att vi bar på.”

Det är tänkvärt, och kan vara både fantastiskt och skrämmande. Kanske är det därför man både kan njuta och fly tystnaden, på grund av svaren vi får.

Tystnad kan vara en kopp te. Det kan vara en promenad utan musik i öronen. Tystnad kan vara att lägga märke till alla ljud runt omkring sig. Det kan vara att stänga av all teknik en stund. Norberg skriver:

”Tystnad är inte något vi hittar, det är något vi återskapar inom oss.”

Det är i de stunder när jag stillar kroppen och sinnet som jag kan höra min inre röst tydligast. Tystnaden kan då bli en tomhet, men också en rikedom – en plats där jag skapar insikt och förståelse om mig själv och min omvärld, för mig själv.

Tystnad behöver inte bara handla om en person. Det kan handla om att ge utrymme åt andra, att lyssna på ett djupare plan utan att fylla varje paus med ord. Det är en konst i sig att vara bekväm med tystnaden i samtal eller i relationer.

Låt oss bjuda in mer tystnad i våra liv. Låt oss möta den med nyfikenhet.