*Sutra 2:33-34 Pratipaksha Bhavana

2:33 När negativa tankar uppstår, odla motsatta tankar. Det är Pratipaksha Bhavana.

När vi fastnar i negativa tankar och resonemang som vi har svårt att ta oss ur, så hjälper det att tänka på något positivt istället. Vi kan ersätta våra negativa tankar med något positivt. Det behöver inte alls handla om samma ämne eller samma situation. Det kan vara lättare om det är något helt annat. Något man kan vara tacksam över i livet eller att solen skiner eller att ens favoritlag spelar bra, helt enkelt positiva tankar för att neutralisera de negativa.

Betyder detta att man förtränger bort sina känslor? Det är inte poängen med denna sutra. Här handlar det om de situationer då vi fastnat i negativa spiraler, destruktiva eller störande tankar, då vi inte kommer loss, då vi slösar vår egen energi på att älta. Det är då man byter ut de negativa tankarna till något positivt och konstruktivt.

Det kan låta enkelt. Men hur gör man det och hur vet man att man inte bara försöker undvika starka viktiga känslor? Det börjar med att man försöker förstå ens egna tankar. Hela **Patanjali’s bok handlar om att förstå våra egna tankar. Vad tänker vi? Vad känner vi? Hur kommer det sig? Varför tänker vi som vi gör? Att se sina tankar och reflektera över dem är en konst, och det är en viktig början för att använda sig av Pratipaksha Bhavana. Ännu viktigare är det att veta att man inte identifierar sig med sina tankar, att precis som vi kan reglera vårt andetag så kan vi reglera våra tankar. Vi är inte våra tankar.

Sutran betonar att vi kan utveckla denna självreglering genom att uppmärksamma våra tankar och medvetet välja sådana tankar som främjar frid, medkänsla och balans. Detta är en livslång övning. När man börjar se och reflektera över sina tankar så kan man se mönster när man fastnar och ältar negativa tankar, då kan man börja öva på att tänka det motsatta, på något positivt.

Varför ska man göra detta? Måste man alltid vara glad och kan vi till och med lura oss själva att en dålig situation i livet är bra genom Pratipaksha Bhavana? Patanjali fortsätter i nästa sutra.

2:34 När våldsamma eller negativa tankar, såsom skada, ilska eller girighet, uppstår – vare sig de är utförda, uppmuntrade eller godkända – och drivs av begär, vrede eller förvirring, leder de till oändligt lidande och okunnighet. För att motverka detta, odla motsatta tankar.

Hela syftet med Patanjalis bok är att få verktyg för att kunna leva ett så fridfullt liv som möjligt. När vi fastnar i våldsamma eller negativa tankar så är vi inte fridfulla, det bygger inte vår inre frid. De stör oss och vårt inre lugn. Därför är dessa sutror viktiga för oss och vårt inre välbefinnande. Vi gör detta för oss själva, inte för någon annans skull.

Får vi inte känna negativa saker? Livet är fullt av glädje och sorg, ilska, besvikelser, mörker och ljus, och alla dessa dimensioner behöver få plats i livet. Det ena kan inte leva utan det andra. Vi bör bejaka alla dessa livets sidor. Precis som vi vill hålla kvar våra skratt, vill stanna i lycka så behöver vi våga och orka stanna i sorg, ilska och negativa känslor. Dessa är en del av livet. Ofta är det så att när vi stannar i dem, känner dem fullt ut, så är de inte lika farliga som när vi ryggar tillbaka och springer från dem. Det är när vi fastnat i ett ältande, när känslorna bara tar från oss, när vi drunknar i känslorna som vi behöver använda oss av Pratipaksha Bhavana.

Varför är våra tankar så viktiga? I Upanishaderna, som är en del av de gamla indiska andliga skrifterna, finns en tankegång som visar sambandet mellan våra tankar och vårt öde genom en kedja av steg: tanke, handling, vana, karaktär och öde.

Allt börjar med våra tankar. Det vi tänker påverkar vad vi känner och vad vi tror på, vilket i sin tur formar hur vi ser på oss själva och världen. Tankar är alltså det första steget på vägen mot våra handlingar.

Våra tankar leder till handlingar. När vi väljer att agera på våra tankar omsätter vi dem i verkliga handlingar. Det vi gör är direkt kopplat till hur vi tänker, och handlingarna blir ofta ett uttryck för våra innersta tankar och intentioner.

När vi upprepar samma handlingar över tid bildas vanor. Det vi gör regelbundet börjar forma våra mönster och beteenden. Dessa vanor kan bli en del av vår vardag och påverka hur vi lever.

Våra vanor, de handlingar vi utför om och om igen, bygger vår karaktär. Karaktären är den person vi blir baserat på våra vanor och mönster. Om våra vanor är goda och positiva, kommer vår karaktär att reflektera dessa egenskaper.

Slutligen leder vår karaktär oss mot vårt öde. De val vi gör i tankar, handlingar och vanor bestämmer hur våra liv utvecklas. Ödet ses inte som något förutbestämt, utan snarare som ett resultat av våra tankar och handlingar.

Genom att förstå denna kedja visar Upanishaderna att vi har makt att forma vårt öde genom medveten kontroll över våra tankar. Det vi tänker påverkar våra handlingar, och genom att välja rätt tankar och handlingar kan vi skapa ett positivt öde. Detta sätt att tänka kan vara oerhört provocerande för många och fullständigt befriande för andra.

Då tanke och handling ligger nära varandra så sträcker sig sutran bortom tanke. Pratipaksha Bhavana i handling kan resultera i att du bryter egna mönster, att du står upp för någon som blir mobbad, att du lämnar rummet när du hör skvaller, att du inte utsätter dig för samma negativa erfarenhet flera gånger.

Låt mig avsluta med en historia som min vän Annika Telleus påminde mig om i sin bok Konsten att lyssna:

”Två hundar står utanför ett stängt rum. Dörren öppnades och den ena hunden släpptes in. Ilskna skall och morrande hördes inifrån rummet. När hunden släpptes ut hade den rest ragg och skällde hotfullt.  Den andra hunden släpptes in i rummet och nu hördes istället lekfulla och glada skall. När denna hund kom ut viftade den glatt på svansen. Vad var det som mötte dem inne i rummet? Det var speglar.”

Vårt inre påverkar hur vi ser på vår omvärld. Vår bild av omvärlden påverkar vårt inre.

*Sutra betyder ’tråd’ eller ’lina’. Det är en kort, kompakt och ofta poetisk text som innehåller andliga, filosofiska eller praktiska lärdomar.

**Dessa sutror kommer från boken Yogans sutror av Patanjali, skriven för flera tusen år sedan, men fortfarande väldigt aktuell för den handlar om oss människor och vi har inte förändrats mycket på denna tid. Jag återkommer i kommande bloggar kring denna bok.

Här är en övning som du kan göra för att praktisera Pratipaksha Bhavana:

• Sitt på ett bekvämt sätt där ryggen är rak och axlarna avslappnade. Om det känns bra för dig så blunda.
• Fokusera på ditt andetag, hur det flödar in och ut ur kroppen helt av sig själv. Efter en stund fördjupa andetaget, ner i magen, utan att anstränga dig.
• Visualisera hur du på din inandning fyller hela kroppen med något gott, som glädje, kärlek, trygghet, välja precis det som du behöver just för stunden.
• På din utandning visualiserar du hur det du inte behöver, som ilska, huvudvärk, besvikelse, lämnar kroppen.
• Fortsätt visualisera hur det goda tillför dig, genom din inandning, och det onda lämnar dig, genom din utandning. Låt övningen pågå fem minuter eller hur länge du vill. Gör den så ofta du känner för.