Varför är det så svårt att koncentrera sig?
Varför snurrar tankarna hela tiden?
Varför är det så svårt att vara här och nu?
Varför är det så lätt att bli stressad?
Varför kan dåliga känslor vara så starka?
Varför stannar inte känslan av lycka och glädje kvar så länge?

Det är som om våra hjärnor är skapade för att vara i ständig beredskap. För oss människor handlar det inte om att stanna i glädje och frid – det handlar om att överleva. Våra förfäder var de som var bäst på att överleva, vilket är varför vi finns här idag. De som inte var på vakt, de som inte förutsåg fara, de som inte höll sig samman i grupp – de dog. Och vi ärver deras instinkter – att vara vaksamma, att hålla oss beredda för det värsta, att kämpa för att få mat, att hålla oss nära de vi älskar. Detta har vi med oss, långt djupt i våra gener.

Men idag, i denna moderna värld, är överlevnaden inte längre vår största utmaning. Vi har mat, vi har skydd, vi behöver inte oroa oss för vilda rovdjur. Men dessa urgamla instinkter som var designade för att hålla oss vid liv i en osäker värld, de hindrar oss nu från att leva ett liv i frid och harmoni. Istället för att hjälpa oss, drar dessa instinkter oss ner i stress, oro och rädsla.

Och här ligger vårt största problem idag: vi måste lära oss att gå emot dessa instinkter. Vi måste skapa nya vanor – vanor som främjar vårt välmående, vår glädje och vår förmåga att vara närvarande. Röra på oss, äta näringsrik mat, sova ordentligt, lära oss att slappna av och vara medvetna om våra tankar och känslor. Den största kampen vi står inför är att möta oss själva – att se på våra inre reaktioner och medvetet välja att agera för vårt bästa.

Alla filosofiska system, oavsett om det är religion eller yoga, ger oss verktyg för att reflektera, för att se vad som är bra för oss och vad som inte är det. Yoga, till exempel, lär oss att vara medvetna om våra tankar och handlingar – att märka när vissa mönster bara skapar mer oro och när andra leder oss till lugn. Genom att lyssna inåt och förstå våra känslor och tankar, kan vi lära oss att hantera dem på ett bättre sätt.

För att reflektera inåt måste vi först lugna våra tankar. Här kommer mindfulness, den medvetna närvaron, in i bilden. Mindfulness handlar om att vara här och nu – en idé som är grundläggande för alla stora filosofier, och särskilt inom buddhismen. Men mindfulness handlar inte bara om att veta att vi ska vara i nuet. Det handlar om att verkligen vara där, helt och fullt. Men hur gör man det? Hur får man hjärnan att stanna upp och inte rusa iväg?

Det finns olika vägar till detta. Meditation är en av dem, men en av de mest lättillgängliga metoderna är att fokusera på andningen. Andningen är alltid med oss, och genom att fokusera på den kan vi påminna oss själva om att vara här, just nu.

Låt oss göra en kort övning:
Sätt dig bekvämt, med rak rygg och avslappnade axlar. Blunda om det känns bra.

• Fokusera på ditt andetag, hur det flyter in och ut genom näsan.
• Lägg märke till känslan i dina fötter, i dina ben.
• Sätt ihop dina fingrar, känn på dina fingrar, lägg märke till hur de känns.
• Låt händerna vila på dina knän, känn hur de vilar på knäna.
• Fokusera åter igen på ditt andetag.
• Öppna ögonen långsamt.
• Sträck upp armarna, sträck ut kroppen och gå varsamt vidare med livet

Detta är en övning, men du kan använda i din vardag. När du dricker ditt te, drick ditt te. När du går, gå. När du pratar, var där fullt ut i samtalet. För genom att vara medveten i det lilla, kan du också bli medveten om det stora, dina tankar och ditt inre liv.

Mindfulness handlar inte regler eller förväntningar – det handlar om att vara närvarande, att känna sig själv och att påminna sig själv om att livet är nu, inte i framtiden och inte i det förflutna.

Så nästa gång du känner att tankarna börjar snurra eller att du inte riktigt är där i nuet, kom ihåg att det är okej. Ta ett andetag, påminn dig själv om att du är här, nu – och det räcker.