Vad är det som händer i vår kropp? Plötsligt står vi där med uppsvällda magar som om vi var gravida i sjätte månaden, lår som blivit kraftigare, bröst som hänger, svullna fingrar och tår, mungipor som drar sig neråt och ögonbryn som försvinner. Kroppen känns svagare, klumpigare, tråkigare, ibland kommer fysisk smärta, ibland enbart mental. Det kan kännas som om någon svarvat om ens kropp, och man känner inte längre igen sig.

Slemhinnorna är torra, som att man torkar sig med sandpapper när man är på toaletten. Håret grånar och huden förlorar sin lyster, sin färg, sin fasthet. Lukten av tant. Mensen blir märklig, annan färg, kommer i floder eller inte alls för att sedan sluta komma. Då kommer sorgen över att inte längre kunna få barn, även om man inte ens vill ha fler. Men sorgen handlar om att man inte kan längre.

Man försöker träna, få den forna kroppen tillbaka, för även om man inte var nöjd med den, så var den i alla fall bättre än denna. Men trots träning efter träning, så kommer inte den gamla kroppen tillbaka. Man inser att man går igenom en transformation, att det är nya tider.

Men, visst känner vi igen denna transformation? Vi har varit med om den tidigare, i våra tonår. Vem minns inte hur tonåren förändrade både kropp och person? Man hade svårt att känna igen sig. Kroppen förändrades totalt, brösten växte, magen och höfterna tog plats. Första inköpet av en BH. Förändringen kom både med skratt och tårar. Lukten av svett och kön. Mensen kom, med blod i massor, smärta, förberedd eller oförberedd. Rädslan att det skulle läcka genom, att det skulle synas, var där hela tiden. Akne i olika mängd. Fett hår, torrt hår. Hormonerna poppade och humöret med dem. Visst känner du igen dig?

Vad skulle du säga idag till dig själv som tonåring? Visst skulle du säga att det är en av de tuffaste perioderna i livet, kanske både rolig och smärtsamt? Visst skulle du krama dig själv som tonåring och säga att det kommer att bli bättre, men passa också på att ha kul? Visst skulle du klappa dig själv på kinden och säga att du är vacker precis som du är? Visst skulle du uppmuntra dig själv att älska din kropp, att känna dig fri att vara dig själv? Visst kan du titta tillbaka och tänka att det var tufft, men det blev bra, stundtals riktigt bra. Du utvecklades ju till den du är.

Vad säger du om att tänka precis så där om dig själv idag, om den transformation du är mitt i? Ge dig själv den där kramen, klappen på kinden och uppmuntra dig själv till att älska dig själv, din kropp, och se dig mitt i en lika viktig transformation. Du är på väg att bli den du verkligen är.

Acceptera att du är mitt i denna transformation. Se det som något gott. Du är på väg att bli en fri kvinna, som kan vara precis som du är.

När det gäller din kropp, se den som ett tempel, eller en mexitegelvilla som en i min yogagrupp sa. Mexitegelvillor från 70-talet är mer lättskötta än ett tempel. Men likaväl behöver det omsorg. Du har denna enda kropp i detta liv. Ta hand om den som ett tempel eller en villa, se att grunden är frisk, måla och putsa där det behövs så det håller flera år till. Ta hand om den. Träna din kropp på ditt sätt. Den hjälper dig att bli grundad. Ge den kärlek. Älska den som den är. Den är vis. Den är visdom. Den har historier att berätta för dig.

Den är din kropp.

Läs för blogginlägg om klimakteriet här.