Våra kroppar är olika, våra upplevelser är olika och klimakteriet kommer i olika faser, på olika sätt till oss. Kanske är det därför det finns så lite forskning, så lite kunskap om vad som egentligen händer. Jag vill här dela andra kvinnors historia, upplevelser av klimakteriet och deras funderingar kring vad de går genom. Det jag delar här, delas i fullt samtycke med kvinnorna. De vill också dela sin historia, för att belysa och lyfta sina erfarenheter och sin historia. Här kommer funderingar från en kvinna som är 53 år.

”Under våren 2023 kände jag inte igen mig själv. Jag var väldigt nedstämd och ofta nära till gråt. Var det en hormonell förändring eller berodde det på något annat? Utmattad som egenföretagare i en verksamhet som inte riktigt tog fart? Problem med sköldkörteln? Eller klimakteriet? Jag bokade tid på vårdcentralen för att utesluta sköldkörtelproblem. Jag grät två gånger under besöket… Proverna uteslöt dessa problem och jag blev rekommenderad att söka mig vidare till en gynekolog. Jag kände mig lugnare och avvaktade. Några veckor senare var jag mitt vanliga glada jag igen. Dippen hade kanske varat i tre månader. Året innan hade mensen varit oregelbunden och haft ett par längre uppehåll. Under 2023 hade jag mens 3 gånger. Det hade jag även under 2024. Hittills har jag inte haft mens 2025. Sedan i somras är jag generellt på ovanligt gott humör.

 Sedan ett par år tillbaka har jag väldigt torra och ögon. Jag har tidigare använt kontaktlinser men det var inte längre bekvämt. Nu använder jag glasögon och på kvällen tar jag ögondroppar för att inte ögonen ska bli grusiga och klia på nätterna. Även om ögonen är torra så rinner de när jag är ute i kallt väder. Finns det något jag kan göra själv för att hjälpa mina ögon? Kosttillskott? Massage? Det skulle vara skönt att slippa rinnande och grusiga ögon. 

 Jag är ofta frusen. När jag var gravid uppskattade jag att inte ständigt svepa in mig i ylletröjor och halsdukar. Många gånger har jag upplevt att jag svettats mycket ett par nätter innan mensen har kommit. Så pass att jag fick byta till ett torrt nattlinne. Det senaste halvåret (vinter) har jag upplevt plötsliga värmevallningar. De har bara varat ett par minuter och har jag sett mig i spegeln så har jag sett små svettpärlor i pannan. För tillfället bär jag hellre kofta än tröja (jag är ju fortfarande en frusen person) för att snabbt och lätt kunna temperaturreglera. Det är svårt att uppskatta hur ofta de kommer. Vissa dagar kanske 20 gånger. Andra dagar inte alls. Jag var i Spanien några dagar där temperaturen låg runt 17 grader och där hände det inte alls. Ibland tror jag att det hänger ihop med sinnesstämning – när jag har mött utmanande tankar så uppfattar jag att de ofta omsätts i en värmevåg. Är det fler som upplever koppling mellan tankar/känslor och värmevallningar? Det är absolut hanterbart men jag skulle ju vilja slippa det. Samtidigt är mitt goda humör viktigare – jag är inte beredd att offra humöret för att hålla temperaturen stadig och därför tveksam till hormonpreparat. Det var en kort tid jag var ledsen – om jag hade satt in någon form av hormonpreparat så hade jag definitivt tolkat att det var det som gjorde mig gladare och hade aldrig vågat sluta… Nu hoppas jag att även denna fas ska vara kort men jag är också nyfiken på om det finns andra saker jag kan göra.”

 Vi är många som kan känna igen oss, som har liknande erfarenheter, som säkert kan dela vad som hjälpt oss. Låt oss göra det! Lyssna på varandra och dela med oss med varandra.

Läs mer blogginlägg om klimakteriet här.